hanna roth

Jag har inget i hästväg att blogga om förutom att Alice ska med till stallet imorgon..
Så jag tänkte bara lägga upp lite bilder på olika hästar från nu och dåtid som jag har eller haft någon slags relation till !

     
Inte bästa bilden kanske, Men det är Thymus. Våran kära lilla hingst som tyvärr fick resa till himlen "Trappalanda" i höstas. Jätte synd för han var jätte trevlig. Men det var alltid något fel. Alltid. Var det inte benen, var det ryggen osv. Han blev inte mycket omhändertagen, för han var så himla kaxig och på en så jävla mycket, visst han var en hingst, men man kan definitivft hitta lugnare hingstar :) Jätte synd att det blev som det blev. Saknar min skithäst :( <3 R.i.p

-

      
Marinella "Marren". En så grymt saknad häst. Hon var min medryttarhäst från sommaren 06 till sommaren 07. Ett helt år var vi tillsammans. Halva tiden i Tjusebo Torp och halva i Latorp, plus en liten tid i Rumboholm. Vi hann med så mycket. Jag lärde mig så mycket. Jag fick lära mig rida bra med hackamore, vi hade voltige, tävlade (mitten bilden). Så himla kul hade vi! Första stoet jag på riktigt fastnade vid. Men sen blev vi tvungna att skiljas åt. Det var riktigt hårt att se någon annan ta över dig. Jag saknar dig mycket.

-

 
Rallijs, medryttarhäst från jan 07 till juli 07. Madde som var ägaren umgås jag fortfarande med ibland, vi kommer jätte bra överens och det var det som var så bra. Vi red dig på samma sätt och hade samma åsikter osv. Här blev det också att flytta runt på olika stall. Han var en sån jätte fin häst, med oturen att han drabbades av spatt. En kronisk sjukdom. Det blev bara värre och värre...Vi var tillsammans ett halvår. Och nu vet inte många var han tog vägen.. Meningen var han han skulle till himlen. Men nu har jag hört att dom fejkat och han är ute och tävlar. Isåfall undrar jag vad det är för jävla idiot som utsätter han för ännu mer skada. Jag saknar dig också.

-

Nu till den allra bästa..

    
Dante. Det är den som betytt allra mest för mig nånsin. Häst eller människa. Han var min allra bästa vän. Kan ta historien från början.. För de som vet, så skötte jag en häst på Karslund först som hette "Michel". Jag var ganska ung när jag började sköta honom, 9 år. Då hade jag ridit i 2 år på Karslunds ridskola. Iallafall, han var en riktig läromästare, snällast i stallet, lugnast i stallet, osv. Med honom lärde jag mig mycket. Egentligen inte så mycket att ha och rida, lat och stel. Men hur snäll som helst.

Helt plötsligt en dag, typ när jag var 12 år typ. Har det kommit en ny häst till ridskolan. Det enda jag hörde var "Vilken idiot till häst", "Han har huggit och sparkat många redan", "Dampe". Jag blev nyfiken på vad det var för någon häst, så en dag gick jag och en kompis och hälsade på han. Vi skulle borsta och greja med han för det var aldrig någon som gjorde det, alla var livrädda för honom, eller hatade honom. Han var hur snäll som helst, och jag föll för han direkt. Det var som om han kommit dit för mig, för att jag skulle hitta den rätte för mig.

Klart det blev jätte svårt och så att byta sköthäst men jag var tvungen. Michelle hade det bra ändå. Trodde jag iallafall. Jag bytte till Dante. Åkte och var med honom 5 gånger i veckan. Fick jämt honom på lektionerna, tävlade KM i hoppning(kom trea), var med på dressyr tävlingar som oftast slutade med kaos. För han var livrädd för domaren. Och då kunde inte jag koncentrera mig.. Men allt! Vi var med om allt tillsammans! Fick ha han som min egen flera gånger, när jag praoade där, hjälpte till på ridläger, osv...

Allt var bäst, så perfekt. Tills jag fick höra att det inte funkade längre. De kunde inte behålla han för min skull. Han gjorde inget mot mig, men mot alla andra.. Han trivdes inte. Och såklart kom jag med tanken "Jag kan köpa honom" .. och jag var inte långt ifrån. Det var bara några tusenlappar som saknades fråna att han skulle bli min. Inte mycket alls. Jag kunde ha han i Latorp, börja tävla lite. Allt lät så bra. Men det funkade inte utan dedär pengarna. Plus att det kostar att ha häst också..

Så ja, jag var tvungen att gå igenom det där, en gång till. Skiljas från en häst. Men det här var det svåraste jag någonsin varit med om. Det gick så fort alltihopa. 20 april 2007, kommer det en tjej från Jönköping. Hon hade bestämt sig. Hon ska ha honom. Jag var så förstörd och chockad när han lämnade mig. Inga tårar, ingenting. Bara "Hejdå älskling". Jag förstod inte att han bara försvann ifrån mig sådär helt plötsligt. Helt plötsligt var han borta ur mitt liv. Han som varit den största delen i mitt liv, det jag levt med. Det jag ville lägga ner ALL min fritid på. Han var borta. Fanns gjorde han, men hos någon annan 20 mil neråt i landet.

25 Juli 2007, bestämde jag mig för att åka ner och hälsa på honom. Så jag tvingade världen bästa mormor&börje att köra ner mig och Emma. Det kändes jätte konstigt. Det var samma häst det var det. Men inte att rida. Jätte slö, rörde inte alls på benen och orkade ingenting. Visst så hade han inte alls varit där länge, men det kändes fel. Jag ville inget annat än att ta hem honom. Till mig. Jag kunde han bättre än ingen. Jag älskade honom, han älskade mig. Men det gick ju inte.

    <- bilder från Jönköping.

Han har det bra nu. Han vet hur mycket jag uppskattade "oss". Våran tid tillsammans. Vi lärde oss båda massor på det.
Det var de bästa 3 åren jag kunde fått. Nånsin..



Jag älskar dig Dante, föralltid. Vi ses snart igen. <3