hanna roth

Okej det här är sjukt. Anna frågade mig tidigare idag om jag var intresserad av att köpa Speeden. Vem blev chockad liksom.... om inte jag? Jag hade aldrig tänkt mig att hon skulle sälja honom då jag vet hur mycket han betyder för henne. och han betyder minst lika mycket för mig. Så kul och underbart som jag haft det den här perioden då jag varit fodervärd har jag nog aldrig haft. Jag har stått ut med slit och att det kostar och tar typ all min tid på dagarna (förutom skolan), allt annat lyfter upp det.

Är det någonstans där jag kan känna mig lugn, trygg, älskad och behövd så är det i stallet. Jag tror inte jag är ensam om det.

Vi får se hur det blir, nu är det bra som det är... men det är ju värt att fundera över det iallafall.