Long way to go
Var iväg och morgonfodrade förut, nu sitter jag och lyssnar på Owl City. Livet känns lättare nu, när jag ser att speeden mår bättre. Han är pigg och glad, och tokig. Han är så jävla uttråkad så det finns inte! och då har han bara stått i en vecka än så länge... 2 månader och några veckor kvar. Kan ju bli kul.. eller inte! Ska ut sen igen efter vårkonsertrepet, ge medicin och sådär.
usch vad jag saknar min bästa vän just nu.
vi ska inte vara från varandra såhär länge vetuuuu!